Svensk ordbok 2009, webbversion
verb vande vant, pres. vänjer
vänj·er●äv. fast sammansättn., seavvänja
få att sluta
med viss vana
hon försökte vänja av dottern med att bita på naglarna○spec. om att få spädbarn att sluta dricka bröstmjölk (el. ersättningar)de har inte vant av den minsta ännuvänja av ngn (från/med ngt/att+V)sedan 1540Subst.:vbid1-892750avvänjande,
vbid2-892750avvänjning