Svensk ordbok 2009, webbversion

vänja a´v verb vande vant, pres. vänjer vänj·er●äv. fast sammansättn., seavvänja få att sluta med viss vana hon försökte vänja av dottern med att bita på naglarna○spec. om att få späd­barn att sluta dricka bröst­mjölk (el. ersättningar)de har inte vant av den minsta än­nuvänja av ngn (från/med ngt/att+V)sedan 1540Subst.:vbid1-892750avvänjande, vbid2-892750avvänjning